Länge sen sist...

Det har gått en tid sen jag skrev senast. Vet inte riktigt vart tiden tagit vägen.. dagarna bara flyger iväg och nu lever vi årets sista månad.
Min tid har mest gått åt till att sticka; vantar, halsduk, sockor mm. Mina egna vantar med fleece innanför är ännu på hälft då jag måste göra bredare tumme, så det blir en hel rispande att göra på den första vanten, men som tur har vädret varit vamrt, så det har inte behövts varma vantar ännu.

Som sagt snart är år 2011snart slut och jag har bloggat i några månader.. Har funderat en hel del på åt vilket håll jag vill gå med min blogg och så, men inte fått någon direkt 'aha' upplevelse ännu. Tänkte försöka få in lite mer bilder eventuellt. Bli flitigare på att skriva.. Får se.. År 2012 får visa vart vi är på väg :)

God Jul och Gott Nytt År 2012 till alla läsare och ni andra som följer med min blogg! Kanske det blir någon händelse ännu för jul men tiden känns så knapp och mycket som bör göras.

StoraS tappade en tand

Det hände sig på farsdags morgonen - storaS tappade sin första lösa tand. Den andra sitter löst, men har inte trillat ännu. Något som har varit en stor grej här hemma hos oss - att flickan har lösa tänder och funderingar kring varför sådant händer samtidigt som vi följer med hur lillaS får mer och mer tänder.
Tösen sa direkt att tanden ska sparas och sen på kvällen sätter hon den under dyan och sen komemr tandfen och byter den mot pengar. Jaha, tänkte denna pedagog och började fundera på alternativ. Vad kunde man ha annat än  pengar som gåva?!?
Samla alla tänder och få sedan något större och sådant som behövs?!? Hur länge månne det tar tills alla tänder fallit ut?
Nå, till min stora besvikelse så kom vi överrens om att ge henne 2 euro i små slantar, då hon tror att alla mynt är värda lika mycket = desto mera mynt man har desto mera pengar har man. Så hon fick 2 euro deltat på 8 mynt - den som vill räkna ut vilka mynten var, feel free to do so :)
Tösen somnar på fläcken när huvudet lägger sig på dynan och jag smyger mig in i rummet och tar tanden och byter ut den mot alla dessa mynt. Kl. 23 stormar tösen ut från sitt rum, ögonen stora som tefat - tandfen har varit och hämtat alla dessa pengar. Ai, säger vi och konstaterar att hon drömmer - tji får vi och tösen går i säng. Lite senare kan man höra hur hon nöjt pillar på sina mynt och viskar om nattens händelser. På morgonen är hon som soltrålen själv och springer iväg till dagis för berätta om tanden och tandfen.
Hur är det möjligt att ett barn blir så begaistrad av en tand och féer och allt vad det innebär? Och det enda man kan göra som mamma/pappa är att mysa med i fiilisen? Goda minnen att hålla med sig genom livet :)

Alla Helgons Dag

Det firas Alla Helgons Dag idag och vi tänder ljus för dem som gått bort, kommer ihåg dem vi saknar. Minnen som strömmar in i våra tankar och kanske till och med skrattar åt goda härliga minnen. Jag hade inte möjlighet att gå till gravgården och tända ljus idag. Vi tände ljus här hemma istället och minns. Alla personer som jag minns idag har gjort ett stort intryck på mig - utan dem skulle mitt liv vara utan innehåll, tomt.

Tar vi för givet att människor finns hos oss för alltid? Som i ett parförhållande så kan man gräla om små vardagliga saker som sist och slutligen inte har någon större betydelse; man tar åt sig blickar, ord osv. Varför? Varför kan man inte vara tacksam för att man fått en dag till tillsammans? Tänk om man levde sin sista dag - och använde den till att gräla? Eller inom familjen - varför kan man inte säga att 'jag kommer att sakna dig' eller 'du betyder mycket för mig' - förrän det är försent och du står vid sjukhussängen, för att ta farväl och kan inte göra annat än gråta? Eller du tänker att 'jag besöker henne imoron' utan att fatta att gräppa studen och åka direkt till sjukhuset? Eller tänk om jag valt annorlunda - hurdant liv skulle det då ha blivit?

Jag har alltid försökt leva mitt liv en dag i sänder. Jag kan inte veta vad som kommer att hända imorgon. Jag tycker om att planera ett par veckor i förväg med program och göromål men jag har lärt mig att jag inte kan planera framtiden i längden. Livet går sällan så som man tänkt sig. Jag tänker positivt; om inte mitt liv skulle ha blivit som det blivit så skulle jag troligtvis vara en annan människa. Att jag inte skulle vara jag. Jag är så tacksam över mitt liv - det har varit många tunga stunder och alltid har livet gått vidare och till slut har solen kommit fram.

Vänner - det finns många slags av dem; människor vi träffat vid olika tillfällen under vårt liv. Endel har levt med en sedan skolåldern, andra har man träffat genom jobbet/barnen/dagis/hobbyn osv. men lika många vänner har försvunnit under åren. Man har olika livsskeden eller annars bara tappat kontakten; orsaker finns lika många som vänner i världen. Men vad gör att vissa vänner har alltid funnits med och inte försvunnit? Man håller inte kontakt hela tiden men man vet att den andra finns där, och vet att man behöver bara lyfta luren och ringa så är det som om man talat med personen igår.
Jag har vänner som betyder mycket för mig - tack för att ni finns. Utan er så skulle jag många gånger ha tappat bort mig på vägen!