Vi får flyga på söndag! Sällan har man varit så glad som idag, då läkaren konstaterade att storaS öroninflammation är så gott som över och vi kan resa på söndag. Läkaren förlängde antibiotikan några dagar och sen har vi kontroll när vi kommer hem igen.
Sen hoppas jag på en till god nyhet - att få storaS simskola flyttad till våren iom att hon inte får simma förrän i slutet på nästa månad, dvs. slutet på oktober.. Jag har skickat e-post så må inte saken reder ut sig :)
Tjolahopp, allesammans - idag blev en bra dag - efter ett par dagars lilla förtvivlan :)
edit; simskolan flyttades till följande termin.
keskiviikko 28. syyskuuta 2011
torstai 22. syyskuuta 2011
Långtråkigt som sjutton
Hur få tiden och gå då ena tösen är sjuk och andra tösen far längs med väggarna? Detta är den stora frågan för idag!
Vi är vana att vara friska och ha program för att dagen ska löpa. Vi sitter inte inom husets fyra väggar mer än man måste. Det går ännu så länge som det är den yngre som är sjuk men ack när det är den äldre som är sjuk - vad göra med den yngre? StoraS kan pyssla och göra saker själv, titta på DVD osv. Men lillaS som är van att ha program och göromål av annat slag så har endast tråkigt, vilket leder till fuffensmakeri hela tiden = frustration. Detta är första gången som den äldre är sjuk och den yngre frisk - så i den mån så händer detta inte ofta men problemet tycks även vara jag själv. Jag är inte van att sitta hemma, har ofta många järn i elden och göromål. Nu har jag redan hunnit med en massa, som kan göras inom hemmets fyra väggar och klockan är bara halv elva. Vad göra ännu en timme innan det är lunch?
Det finns en del små saker att göra, men sedan tycks det vara svårt att få sig själv motiverad att få det gjort - tudelat det hela. Först klagar man på att 'jag har inget och göra', samtidigt som 'jag har och göra men orkar/ids inte' fiilis. Sen när alla är friska så har vi så mycket program att jag tycker att jag inte hinner med allt som jag borde göra hemma. Detta är ju inte klokt! Hur lösa detta?
Så nu får jag väl ta mig i kragen och konstatera att skärppning - och börja i ena endan av hushållet och sakta jobba mig igenom och fixa alla små saker som borde göras tills jag kommer till andra ändan av hushållet. Satidigt hoppas på att lillaS inte förstör i samma takt som jag fixar :)
Vi är vana att vara friska och ha program för att dagen ska löpa. Vi sitter inte inom husets fyra väggar mer än man måste. Det går ännu så länge som det är den yngre som är sjuk men ack när det är den äldre som är sjuk - vad göra med den yngre? StoraS kan pyssla och göra saker själv, titta på DVD osv. Men lillaS som är van att ha program och göromål av annat slag så har endast tråkigt, vilket leder till fuffensmakeri hela tiden = frustration. Detta är första gången som den äldre är sjuk och den yngre frisk - så i den mån så händer detta inte ofta men problemet tycks även vara jag själv. Jag är inte van att sitta hemma, har ofta många järn i elden och göromål. Nu har jag redan hunnit med en massa, som kan göras inom hemmets fyra väggar och klockan är bara halv elva. Vad göra ännu en timme innan det är lunch?
Det finns en del små saker att göra, men sedan tycks det vara svårt att få sig själv motiverad att få det gjort - tudelat det hela. Först klagar man på att 'jag har inget och göra', samtidigt som 'jag har och göra men orkar/ids inte' fiilis. Sen när alla är friska så har vi så mycket program att jag tycker att jag inte hinner med allt som jag borde göra hemma. Detta är ju inte klokt! Hur lösa detta?
Så nu får jag väl ta mig i kragen och konstatera att skärppning - och börja i ena endan av hushållet och sakta jobba mig igenom och fixa alla små saker som borde göras tills jag kommer till andra ändan av hushållet. Satidigt hoppas på att lillaS inte förstör i samma takt som jag fixar :)
keskiviikko 21. syyskuuta 2011
Öroninflammation
Så har vi överlevt familjens första (!) öroninflammation. StoraS vaknade 22 tiden igår och grät över sitt vänstra öra. Nåh, tänkte jag - lite värkmedicin så klarar vi natten men tji fick jag. Tösen sov inte många minuter under natten och grät för det mesta :( Runt midnatt kontaktade jag hälsotanten på 10023 och frågade hur mycket vågar jag ge av all den värkmedicin som vi har hemma och gav åt storaS. Sen bokade jag läkartid - skönt att man kan ordna även sådant via nätet mitt i natten.
På morgonen for vi iväg till läkarstationen och jag hade nog märkt hemma redan att det rinner blod från tösens öra. Fick konstaterat att storaS har öroninflammation och att trumhinnan spruckit och att inflammationen är av en ettrig variant. Så hem for vi med en kass full med olika mediciner och nu ska tösen vara hemma resten av veckan. Ingen simskola och ingen jumppa. Får se hur det blir med lördagens planerade HopLop besök med en dagiskompis. Nästa vecka ska vi till en öronläkare för att kolla att allt är ok, och att där inte blir något kvar av inflammationen. Själva kontrollen blir om två veckor, så nu blir det att springa till läkare framöver - tack för att barnförsäkringen finns!
Jag som alltid haft ett lungbarn och inte öronbarn - alltid varit orolig då storaS har flunssa att det sätter sig i lungorna och lyssnat på hennes hosta och rossligheten. Lite flunssig har tösen varit nu också men i en veckas tid gått mot det bättre. Sen PANG så slår det i öronen - underligt tycker jag. Och att det slår med sådan kraft och inga som helst symptom innan.
Så nu blir det lugna dagar; lillaS kommer att gå längs med väggarna då vi inta kan göra våra vanliga göromål och storaS kommer att njuta av att få titta på film under dagarna, mammas ompysslande och av alla pysselböcker vi inhandlade idag :)
Nu och handla mat och lite smått och gott som storaS önskade!
På morgonen for vi iväg till läkarstationen och jag hade nog märkt hemma redan att det rinner blod från tösens öra. Fick konstaterat att storaS har öroninflammation och att trumhinnan spruckit och att inflammationen är av en ettrig variant. Så hem for vi med en kass full med olika mediciner och nu ska tösen vara hemma resten av veckan. Ingen simskola och ingen jumppa. Får se hur det blir med lördagens planerade HopLop besök med en dagiskompis. Nästa vecka ska vi till en öronläkare för att kolla att allt är ok, och att där inte blir något kvar av inflammationen. Själva kontrollen blir om två veckor, så nu blir det att springa till läkare framöver - tack för att barnförsäkringen finns!
Jag som alltid haft ett lungbarn och inte öronbarn - alltid varit orolig då storaS har flunssa att det sätter sig i lungorna och lyssnat på hennes hosta och rossligheten. Lite flunssig har tösen varit nu också men i en veckas tid gått mot det bättre. Sen PANG så slår det i öronen - underligt tycker jag. Och att det slår med sådan kraft och inga som helst symptom innan.
Så nu blir det lugna dagar; lillaS kommer att gå längs med väggarna då vi inta kan göra våra vanliga göromål och storaS kommer att njuta av att få titta på film under dagarna, mammas ompysslande och av alla pysselböcker vi inhandlade idag :)
Nu och handla mat och lite smått och gott som storaS önskade!
tiistai 13. syyskuuta 2011
Tupperware konsulent
Mitt nyaste påhitt (efter att jag börjat blogga...) är - Tupperware konsulent - vilket jag blev värvad till förra veckan. Jag fick ett samtal, sa bums nej, ringde tillbaka efter ett par timmar för att höra detaljerna och funderade igen ett par timmar och svarade jo - alltid kan jag prova. Denna gång så kostar det inget att prova :)
Så här sitter jag med tre (!) bokade visningar och vet inte ännu desto mer om saken. Jag ser framemot att få träffa folk, komma lite bort hemifrån med gott samvete mm. Det enda jag vet är att jag kommer inte att ha mega många visningar, utan kör mera på fiilis nivå. Om någon vill ha en visning så kommer jag gärna - that's it!
Det finns fina gåvor att få, träffa sina vänner och bjuda på något smått att äta/dricka - ganska enkelt :)
Jag var igår på mitt livs första TW veckomöte - en upplevelse sig och tror inte att jag går varje vecka. Men många fina saker på kommande så jag får väl börja med att städa mina köksskåp och sen förstora köket efter det.
Det finns en hel del kippon och kuppon som kommer att hitta hem till mig!
Så här sitter jag med tre (!) bokade visningar och vet inte ännu desto mer om saken. Jag ser framemot att få träffa folk, komma lite bort hemifrån med gott samvete mm. Det enda jag vet är att jag kommer inte att ha mega många visningar, utan kör mera på fiilis nivå. Om någon vill ha en visning så kommer jag gärna - that's it!
Det finns fina gåvor att få, träffa sina vänner och bjuda på något smått att äta/dricka - ganska enkelt :)
Jag var igår på mitt livs första TW veckomöte - en upplevelse sig och tror inte att jag går varje vecka. Men många fina saker på kommande så jag får väl börja med att städa mina köksskåp och sen förstora köket efter det.
Det finns en hel del kippon och kuppon som kommer att hitta hem till mig!
sunnuntai 11. syyskuuta 2011
9/11
För tio år sedan satt jag och jobbade för Nordea Private Luxembourg då terrorist attacken mot WTC tornen i New York hände. Det var ofattbart - folk jag talat med i telefon via jobbet fanns inte mera, folk jag träffat via jobbet fanns inte mera. Nu har tio år gått sedan dess och jag kan bara konstatera att livet går vidare - mitt i alla fall.
År 2001 bodde och jobbade jag i Luxembourg, hade kommit in på Arcada i Helsingfors men tagit ett sabbat år till efter studenten och njöt av tillvaron. Planen var att jobba först, studera sedan - för att inte behöva ta studielån eller dyligt.
År 2011 bor (och jobbar) jag i Helsingfors, är hemmamamma, har sambo, två barn, har tjänst på Helsingfors stad som motsvarar min utbildning. Njuter av livet.
Men vad har hänt mellan dessa år 2001-2011;
2001 - jobbar, jobbar, jobbar och festar
2002 - flyttade hem till Finland och började studera till Socionom Yh på Arcada, jobbade samtidigt som eftisledare på församlingen.
2003 - flyttar ihop med min sambo, studerar, jobbar
2004 - studerar, jobbar, förlovar mig, min morfar dör
2005 - gravid med storaS, min farmor dör, jobbar, studerar
2006 - blir ensamstående med storaS, jobbar med examenarbetet
2007 - utexamineras från Arcada (äntligen), börjar jobba på ett privat daghem
2008 - byter från privata sidan till Helsingfors stad, jobbar som daghemsföreståndare, åker till Dominikanska Rep. på semester
2009 - gravid med lillaS, min morbror dör
2010 - lillaS föds, min sambo flyttar in på prov
2011 - hemmamamma, sambo flyttar in officiellt, har min tjänst kvar på staden
Dessutom har dessa år innehållit mycket glädje tillsammans med mina nära och kära, mina vänner - jag har inte glömt dessa händelser, men vill inte heller dela med mig med allt, som inte bara berör mig.
Nog är det en hel del jag hunnit med.. men idag går mina tankar till de familjer som miste någon kär i denna hemska terrorist attack. Hoppas innerligt att de kommit vidare i sina liv - villket dock är svårt att tro. Men hoppet finns!
År 2001 bodde och jobbade jag i Luxembourg, hade kommit in på Arcada i Helsingfors men tagit ett sabbat år till efter studenten och njöt av tillvaron. Planen var att jobba först, studera sedan - för att inte behöva ta studielån eller dyligt.
År 2011 bor (och jobbar) jag i Helsingfors, är hemmamamma, har sambo, två barn, har tjänst på Helsingfors stad som motsvarar min utbildning. Njuter av livet.
Men vad har hänt mellan dessa år 2001-2011;
2001 - jobbar, jobbar, jobbar och festar
2002 - flyttade hem till Finland och började studera till Socionom Yh på Arcada, jobbade samtidigt som eftisledare på församlingen.
2003 - flyttar ihop med min sambo, studerar, jobbar
2004 - studerar, jobbar, förlovar mig, min morfar dör
2005 - gravid med storaS, min farmor dör, jobbar, studerar
2006 - blir ensamstående med storaS, jobbar med examenarbetet
2007 - utexamineras från Arcada (äntligen), börjar jobba på ett privat daghem
2008 - byter från privata sidan till Helsingfors stad, jobbar som daghemsföreståndare, åker till Dominikanska Rep. på semester
2009 - gravid med lillaS, min morbror dör
2010 - lillaS föds, min sambo flyttar in på prov
2011 - hemmamamma, sambo flyttar in officiellt, har min tjänst kvar på staden
Dessutom har dessa år innehållit mycket glädje tillsammans med mina nära och kära, mina vänner - jag har inte glömt dessa händelser, men vill inte heller dela med mig med allt, som inte bara berör mig.
Nog är det en hel del jag hunnit med.. men idag går mina tankar till de familjer som miste någon kär i denna hemska terrorist attack. Hoppas innerligt att de kommit vidare i sina liv - villket dock är svårt att tro. Men hoppet finns!
Tänd ett ljus och låt det brinna
låt aldrig hoppet försvinna.. |
tiistai 6. syyskuuta 2011
Tacksamhet..
Den 23:e arrangeras det 'Kuolleiden lasten muistopäivä' runt om i landet.
Jag känner enorm tacksamhet över båda min barn men samtidigt så känner jag ofattbar sorg mot dem som misst sitt barn på ett eller annat sätt. Varför måste dessa små liv tas ifrån sina föräldrar och lämna den i djup saknad och sorg? För av erfarenhet kan jag säga att man lär sig och leva med sin sorg, men sorgen försvinner ändå ingenstans. Den finns där under någonstans och kommer fram när man minst anar det.
Jag känner enorm tacksamhet över båda min barn men samtidigt så känner jag ofattbar sorg mot dem som misst sitt barn på ett eller annat sätt. Varför måste dessa små liv tas ifrån sina föräldrar och lämna den i djup saknad och sorg? För av erfarenhet kan jag säga att man lär sig och leva med sin sorg, men sorgen försvinner ändå ingenstans. Den finns där under någonstans och kommer fram när man minst anar det.
Jag kan inte säga hur det känns att mista sitt barn men jag har erfarenhet av att förlora sin mamma i tidig ålder. Det har gått 23 år sedan dess och varje år 24.7 så går tankarna till mamma - omedvetet. Jag kan gå omkring och vara småsur, gråtfärdig, explosiv utan att riktigt fatta varför, innan jag råkar se dagens datum och då faller alla pusselbitar på plats. Jag har lärt mig leva med saken, men inte betyder det att jag har glömt.
Ett par gånger har jag deltagit i Surunauhas happening i november. Alla vi som varit där knyter ett band - alla vet varför vi är där och varför dessa band knyts. Vi har alla en gemensam nämnare. Oftast är det kallt, blåsigt, regnigt, sällan skiner solen.. Jag måste medge att stämningen där är fridfull men samtidigt så känner jag obehag, nerstämdhet - jag vill bort därifrån och nu är det 3 år sedan jag var där senast. Jag har gått vidare - jag har mina barn och min sambo. De finns för mig!
LillaS vaknade från sin dagsvila och kramar henne hårt - och får till svar en lika stark kram tillbaka
Ootko vastassa siellä?
Odotatko jos tuun?
Ootko vastassa jos
mä pääsen maahan luvattuun?
Onpa lapsella helppo
laulella vaan.
Onpa lapsella helppo
vailla tuskia maan.
Niin loistaa päivä kirkkauttaan,
yötä ei enää milloinkaan.
Lapsella helppo
laulaa vaan.
Ootko vastassa siellä?
Odotatko jos tuun?
Ootko vastassa jos
mä pääsen maahan luvattuun?
(Juha Tapio - Luvattu Maa)
maanantai 5. syyskuuta 2011
Hösten är här eller?!?
Jag satt på ett lokalt café idag och lyssnade på två damer som diskuterade dagens väder. De menade att idag är sista dagen att
njuta av värmen, sandaler och sommarkläder - imoron börjar hösten och
kyligare väder! Hu - det är ju inte länge sen som våra gator var
överfulla med snö och nu ska vi gå mot samma öde igen. Har jag redan
glömt hur varm och härlig sommaren varit?!? Hur vi väntade på att våren skulle anlända och hoppades att sommaren skulle bli så fin och varm som den blev?
Det är många andra saker som också påminner oss om att hösten kommer. Barnens hobbyn drar igång, sommarpausen från städfirman är över, kyligare dagar, mörkare morgnar. Dessutom har vi övergått från augusti till september - tänk så fort tiden går.
Det går emot höst, det börjar bli kallt,
Det blir alltmer gott att vara inne.
Snart är den här, betraktelsens tid
Då sommaren bara är ett minne.Det börjar bli dags att njuta den tid
Då alla färger är som vackrast,
Det börjar bli dags att njuta den tid
Då man skall skörda allt man sått.(Björn Afzelius - Höst)
Men kan det vara sant att hösten kommer på en natt - eller månne det finns en liten chans för mjuklandning inför hösten?!? Det återstår att se imorgon :)
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)