Jag fick fnatt för en vecka sedan och orsaken var vårt vardagsrum. Det har sett likadant ut sedan.. 2003-04 eller något liknande och nu tyckte jag att det behövdes en förändring. Slag i saken så hade hubben kommit fram med en idé, vilket han kanske ångrar sig i efterhand iom att jag fullgjorde idén till verklighet. Så på fredagen när familjen kom hem så hade allt bytt plats och vardagsrummet hade fått sin förändring! Och oj, vad mamma var nöjd!
Så vad hände, ni som vet hur vi haft det så här kommer en kort beskrivning över hur det blev...; TV:n flyttade in i bokhyllan tillsammans med digiboxen, DVD spelaren, stereon och Xboxen, två kassar böcker ratade (vem vill ha så kom och hämta, främst pockaren!), hela bokhyllan städad, sofforna flyttade från ena hörnet av rummet till andra, matbordet och stolarna bort samt gamla TV hyllan (=källaren, men för tillfället på balkongen), DVDskåpet står var TV stod tidigare. På lördag bar det iväg till Ikea för att inhandla små stolar och bord åt flickorna i deras nya lilla lekhörna samt en bilmatta från Anttila. Lekköket fick flytta till flickornas rum samt mopon och istället flyttade docksängen till vardagsrumemt. Dessutom hittade min mammas brudkista (som min morfar snickrat ihop 1971) hem - efter 23 år på vift i olika källaren både i Finland och Luxembourg så får den nu fyllas med flickornas leksaker. Härligt! Dessutom fick mamma köpa lite mer Lundia, så att rumsfördelaren blev lite längre :))
Jag kan inte göra annat än sitta i min soffa och njuta av det hela! Se på när flickorna timtal leker med småbilar - jo, vi har nu 4st (!) och när de sitter och pynjar med sitt vid det lilla bordet.
Ljusen brinner och mamma sitter och stickar i soffan, tittar över sitt förnyade vardagsrum, lugnt i huset, barnen sover = härliga livet!
EDIT:
Mitt 'fnatt' började med flickornas rum då jag väntade storaS, sen var det köket 2009, när jag väntade lillaS så fick mitt sovrum en förnyelse, förra året fick klädrummet en förnyelse och nu senast då vardagsrummet. Då är det bara badrummet kvar och sen får jag börja om från början ;P Kanske flickornas rum måste lite förnyas då lillaS inte ryms i spjälsängen mer...
maanantai 31. lokakuuta 2011
maanantai 24. lokakuuta 2011
Händelser som får en att tänka på hur skört livet egentligen är
Jag hade en mycket god vän hos mig på lunch idag och hon berättade om en liten kille på 3 år som insjuknat i cancer. Mamman till killen känner jag från min skribatid och har inte haft någon kontakt med henne sedan dess men hon är en mycket omtänksam person och hon har lyssnat på mig och mina trubbel för länge länge sen. Jag träffade henne och hennes familj faktiskt för lite över en månad sedan på fest o då visste ingen om vad som snart skulle drabba denna lilla fina familj. Jag fick riktigt gåshud när jag hörde nyheten och tänkte på allt vad de hamnar och gå igenom, både den lilla killen och hans mamma och pappa.
Man kan följa med Joels kamp mot cancern via deras blogg;
http://joelpasjukhus.wordpress.com/about/
Jag kan inte beskriva mina känslor som väcks då jag får höra om barn som är allvarligt sjuka - hur kan dessa hemska sjukdomar drabba barn? Vad är meningen med det? Det känns så orättvist.. Små kroppar som ska gå igenom så mycket, tåla alla mediciner, injektioner osv. Det kan inte vara rätt!
Jag är mycket tacksam över de fakto att ingen (knackar i trä) har insjuknat i cancer i min närmaste familj. Det är dock min största rädsla. Jag vet inte hurdant det är, jag kan bara föreställa mig och det är säkert långt ifrån sanningen. Ingen borde behöva gå igenom det..
Jag brukar varje år titta på 'Elämä lapselle' som kommer i tv i september. Jag brukar även donera en liten summa pengar. Där får man följa med, i korthet, familjer till sjuka barn och hurdant liv de lever. Där kommer många stjärnhistorier om barn som vunnit fighten mot cancern eller andra sjukdomar. Men jag lyfter på hatten för deras föräldrar som ställer upp delger sin vardag.
Jag litar på sjukvården i Finland - blir vi sjuka så får vi vård. Vården är god och det finns många fina människor som jobbar inom sjukvården. Alltid går det inte vägen, men då måste vi komma ihåg alla dem som tillfrisknat och lever att vanligt vardagligt liv.
Man kan följa med Joels kamp mot cancern via deras blogg;
http://joelpasjukhus.wordpress.com/about/
Jag kan inte beskriva mina känslor som väcks då jag får höra om barn som är allvarligt sjuka - hur kan dessa hemska sjukdomar drabba barn? Vad är meningen med det? Det känns så orättvist.. Små kroppar som ska gå igenom så mycket, tåla alla mediciner, injektioner osv. Det kan inte vara rätt!
Jag är mycket tacksam över de fakto att ingen (knackar i trä) har insjuknat i cancer i min närmaste familj. Det är dock min största rädsla. Jag vet inte hurdant det är, jag kan bara föreställa mig och det är säkert långt ifrån sanningen. Ingen borde behöva gå igenom det..
Jag brukar varje år titta på 'Elämä lapselle' som kommer i tv i september. Jag brukar även donera en liten summa pengar. Där får man följa med, i korthet, familjer till sjuka barn och hurdant liv de lever. Där kommer många stjärnhistorier om barn som vunnit fighten mot cancern eller andra sjukdomar. Men jag lyfter på hatten för deras föräldrar som ställer upp delger sin vardag.
Jag litar på sjukvården i Finland - blir vi sjuka så får vi vård. Vården är god och det finns många fina människor som jobbar inom sjukvården. Alltid går det inte vägen, men då måste vi komma ihåg alla dem som tillfrisknat och lever att vanligt vardagligt liv.
sunnuntai 9. lokakuuta 2011
Luxembourg - stad och land
Här är vi igen - i Luxembourg! Vi kom för en vecka sedan och på onsdag åker vi hem igen. Flyget for lite sent men landade i förtid - inte illa det och bilresan gick utan större problem. Mamma matade lillaS med för mycket russin så hon spydde för första gången i bilen, så hon får skylla sig själv. StoraS klarade sig bra hela bilresan, vilket var skönt.
Vi har umgåtts med folk, ätit gott, visiterat den mycket omtalade Sjörövarparken, shoppat -- njutit av sol och värme men samtidigt så har det blivit höst och oktober. Ena dagen hade vi +22 i skuggan och sen mitt i allt +6 på morgonen. Vi hann dock använda shorts och t-skjorta, vilket var en rolig överraskning.
Vi var en sväng till Tyskland, till Trier, och shoppade en massa kläder, mest till flickorna. Butiken vi saknar i Finland, men alltid besöker både i Tyskland och Luxemourg är C&A - och denna gång råkade de fira 100 års jubileum i Tyskland och hade alla produkter -25% - så vi shoppade extra mycket. Kläderna är av god kvalitet och priset är mycket billigare än vad vi är vana vid i Finland. Kläderna motsvarar FIX kläderna i Finland, kvalitetsmässigt men inte prismässigt. Så det blev en hel del jeans och andra kläder, strumpor, vinterjacka osv. En nöjd men en fattigare mamma...
Lite shopping återstår ännu här i Luxembourg; då det inte fanns alla storlekar som behövdes och sorgen var stor - därför måste vi springa runt och kolla om plaggen skulle finnas här i rätt storlek.
Sen har vi ofta besökt det stora shoppingcentret Auchan och där finns en karusell som flickorna ofta åkt i. Som tur har de förmåner - köper du för 10€ så får du 5+1 poletter att åka med - jej. Men oj vad härligt att se flickorna njuta och ha skoj. Att åka karusell i butiken skulle aldrig gå i Finland, men här är allt möjligt - och mamma ger efter :)
StoraS har fått rida ett par gånger tillsammans med sin Gu'mor. Först på en ponny som hette Toony och andra gången på en liten shettis, som jag tror hette Pinky eller något liknande. Vilken syn att få se sin dotter så lycklig, tårnarna var nog nära men mamma kunde hålla sig, fast det inte var lätt. Andra gången var storaS ensam, utan mamma, i stallet.
Mamma körde också bil för första gången sen år 2004 i Lux... 7år har gått fort - spooky!
Om ca. två månader kommer vi hit igen, skoj -- att få komma bort från vardagen en stund och göra något helt annat. Att få se dessa gröna dalar och höga vyer - härligt! Och på nyåret blir ordentligt fyrverkeri, igen :)
Vi har umgåtts med folk, ätit gott, visiterat den mycket omtalade Sjörövarparken, shoppat -- njutit av sol och värme men samtidigt så har det blivit höst och oktober. Ena dagen hade vi +22 i skuggan och sen mitt i allt +6 på morgonen. Vi hann dock använda shorts och t-skjorta, vilket var en rolig överraskning.
Vi var en sväng till Tyskland, till Trier, och shoppade en massa kläder, mest till flickorna. Butiken vi saknar i Finland, men alltid besöker både i Tyskland och Luxemourg är C&A - och denna gång råkade de fira 100 års jubileum i Tyskland och hade alla produkter -25% - så vi shoppade extra mycket. Kläderna är av god kvalitet och priset är mycket billigare än vad vi är vana vid i Finland. Kläderna motsvarar FIX kläderna i Finland, kvalitetsmässigt men inte prismässigt. Så det blev en hel del jeans och andra kläder, strumpor, vinterjacka osv. En nöjd men en fattigare mamma...
Lite shopping återstår ännu här i Luxembourg; då det inte fanns alla storlekar som behövdes och sorgen var stor - därför måste vi springa runt och kolla om plaggen skulle finnas här i rätt storlek.
Sen har vi ofta besökt det stora shoppingcentret Auchan och där finns en karusell som flickorna ofta åkt i. Som tur har de förmåner - köper du för 10€ så får du 5+1 poletter att åka med - jej. Men oj vad härligt att se flickorna njuta och ha skoj. Att åka karusell i butiken skulle aldrig gå i Finland, men här är allt möjligt - och mamma ger efter :)
StoraS har fått rida ett par gånger tillsammans med sin Gu'mor. Först på en ponny som hette Toony och andra gången på en liten shettis, som jag tror hette Pinky eller något liknande. Vilken syn att få se sin dotter så lycklig, tårnarna var nog nära men mamma kunde hålla sig, fast det inte var lätt. Andra gången var storaS ensam, utan mamma, i stallet.
Mamma körde också bil för första gången sen år 2004 i Lux... 7år har gått fort - spooky!
Om ca. två månader kommer vi hit igen, skoj -- att få komma bort från vardagen en stund och göra något helt annat. Att få se dessa gröna dalar och höga vyer - härligt! Och på nyåret blir ordentligt fyrverkeri, igen :)
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)