Alla Helgons Dag

Det firas Alla Helgons Dag idag och vi tänder ljus för dem som gått bort, kommer ihåg dem vi saknar. Minnen som strömmar in i våra tankar och kanske till och med skrattar åt goda härliga minnen. Jag hade inte möjlighet att gå till gravgården och tända ljus idag. Vi tände ljus här hemma istället och minns. Alla personer som jag minns idag har gjort ett stort intryck på mig - utan dem skulle mitt liv vara utan innehåll, tomt.

Tar vi för givet att människor finns hos oss för alltid? Som i ett parförhållande så kan man gräla om små vardagliga saker som sist och slutligen inte har någon större betydelse; man tar åt sig blickar, ord osv. Varför? Varför kan man inte vara tacksam för att man fått en dag till tillsammans? Tänk om man levde sin sista dag - och använde den till att gräla? Eller inom familjen - varför kan man inte säga att 'jag kommer att sakna dig' eller 'du betyder mycket för mig' - förrän det är försent och du står vid sjukhussängen, för att ta farväl och kan inte göra annat än gråta? Eller du tänker att 'jag besöker henne imoron' utan att fatta att gräppa studen och åka direkt till sjukhuset? Eller tänk om jag valt annorlunda - hurdant liv skulle det då ha blivit?

Jag har alltid försökt leva mitt liv en dag i sänder. Jag kan inte veta vad som kommer att hända imorgon. Jag tycker om att planera ett par veckor i förväg med program och göromål men jag har lärt mig att jag inte kan planera framtiden i längden. Livet går sällan så som man tänkt sig. Jag tänker positivt; om inte mitt liv skulle ha blivit som det blivit så skulle jag troligtvis vara en annan människa. Att jag inte skulle vara jag. Jag är så tacksam över mitt liv - det har varit många tunga stunder och alltid har livet gått vidare och till slut har solen kommit fram.

Vänner - det finns många slags av dem; människor vi träffat vid olika tillfällen under vårt liv. Endel har levt med en sedan skolåldern, andra har man träffat genom jobbet/barnen/dagis/hobbyn osv. men lika många vänner har försvunnit under åren. Man har olika livsskeden eller annars bara tappat kontakten; orsaker finns lika många som vänner i världen. Men vad gör att vissa vänner har alltid funnits med och inte försvunnit? Man håller inte kontakt hela tiden men man vet att den andra finns där, och vet att man behöver bara lyfta luren och ringa så är det som om man talat med personen igår.
Jag har vänner som betyder mycket för mig - tack för att ni finns. Utan er så skulle jag många gånger ha tappat bort mig på vägen!