Det hände sig på farsdags morgonen - storaS tappade sin första lösa tand. Den andra sitter löst, men har inte trillat ännu. Något som har varit en stor grej här hemma hos oss - att flickan har lösa tänder och funderingar kring varför sådant händer samtidigt som vi följer med hur lillaS får mer och mer tänder.
Tösen sa direkt att tanden ska sparas och sen på kvällen sätter hon den under dyan och sen komemr tandfen och byter den mot pengar. Jaha, tänkte denna pedagog och började fundera på alternativ. Vad kunde man ha annat än pengar som gåva?!?
Samla alla tänder och få sedan något större och sådant som behövs?!? Hur länge månne det tar tills alla tänder fallit ut?
Nå, till min stora besvikelse så kom vi överrens om att ge henne 2 euro i små slantar, då hon tror att alla mynt är värda lika mycket = desto mera mynt man har desto mera pengar har man. Så hon fick 2 euro deltat på 8 mynt - den som vill räkna ut vilka mynten var, feel free to do so :)
Tösen somnar på fläcken när huvudet lägger sig på dynan och jag smyger mig in i rummet och tar tanden och byter ut den mot alla dessa mynt. Kl. 23 stormar tösen ut från sitt rum, ögonen stora som tefat - tandfen har varit och hämtat alla dessa pengar. Ai, säger vi och konstaterar att hon drömmer - tji får vi och tösen går i säng. Lite senare kan man höra hur hon nöjt pillar på sina mynt och viskar om nattens händelser. På morgonen är hon som soltrålen själv och springer iväg till dagis för berätta om tanden och tandfen.
Hur är det möjligt att ett barn blir så begaistrad av en tand och féer och allt vad det innebär? Och det enda man kan göra som mamma/pappa är att mysa med i fiilisen? Goda minnen att hålla med sig genom livet :)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti