Vänta & hinna

Hela livet går ut på att vänta, vänta, vänta. Var än i livet/livskede du befinner dig så så får du vänta eller lära någon annan denna fin fina grejen - vänta. Som bäst väntar jag på att lillaS ska vakna från sin dagsvila så att vi kommer iväg till butiken innan vi hämtar storaS från dagis, för att hinna hem innan hubben kommer från jobbet. Då borde maten vara färdig, för att inte tala om kalaset vilket börjar klockan 17. Där kommer vi till dagens andra hit - hinna! Vi ska hinna med en hel massa saker från livets början till livets slut. Ofta handlar stress om tidsbrist och att man ska hinna med en massa. Jag fick lära mig våren 2010 att orden stress och hinna inte får finnas i min vardag men ack ordet vänta fanns med hela tiden. Det var hårda bud! Jag som brukar ränna från det ena till det andra och sällan stanna upp. Lite har jag kunnat ta tillbaka mitt gamla jag men jag har också konstaterat att lilla jag mår bättre då jag inte stressar upp mig och tar det lugnt - vem skulle inte det?!? Därför är jag tacksam över att jag kan stanna hemma länge med lillaS och njuta av vardagen som inte är full med allt som måste göras - utan jag kan planera in det som bör göras i lämplig takt för mig. Ingen andas i nacken! Men att jag nu måste sitta här och VÄNTA stressar upp mig även mer, för sen ska jag hinna med en massa efter det. Varför gick jag inte till butiken på morgonen?